yezzania

idag känner jag mig så bra, som om jag kunde göra allt.
jag tycker om att vara ensam, jag älskar att inte veta vad
som kommer hända härnäst. ovissheten är underskattad.
jag älskar impulsen. jag älskar att jag är 18 tuffa underbara
år och helt jävla odödlig. för jag är väl de på riktigt, odödlig?

att leva för stunden, få känna rytmen och takterna i detta
virriga, sjuka, helt knas underbara liv, en helt otrolig känsla.
att sätta sig ner som åskådare, dömma och analysera precis allt.
pausa sitt eget liv bara för en liten stund och inse hur bra man
egentligen  har det, för det har jag väl, jag har väl det bra?

jag behöver egentligen ingenting, bara någon som står
bredvid mej så att vi kan glömma världen tillsammans.